LouiseBeata

 

Imorse var alltså Katrin Zytomierska och gästade Malou i hennes program Malou Efter Tio. Jag fick tips på min instagram att jag skulle lyssna på hur hon uttalade sig om överviktiga människor. Så nu har jag lyssnat, och jag tänkte att jag skulle ge en kommentar om ämnet.

Jag är ganska dålig på att blogga och hålla mig till den röda tråden, det får ni ta ;)

 

Jag är så fruktansvärd delad i det här, men jag kan ju bara utgå från mig själv. För det är ju det enda vi kan göra. Även Katrin. Vi VET INTE hur andra mår. Vi kan inte veta det. Jag tror jag sa 1000 ggr att jag mådde bra. Och jag trodde ju också att jag gjorde det. Men det gjorde jag ju inte. Kroppsligt och fysiskt mådde jag bra. Jag hade ont i ryggen, men det hade jag haft hela mitt liv, så för mig var det inte ett hinder i livet. Men på insidan mådde jag inte bra. Främst för att min kropp fick mig att vara orolig för så himla mycket. Jag var orolig när jag skulle sätta mig på en stol, jag var orolig för att inte få plats i en karusell, jag ville inte följa med fotbollslaget o spela paintball för jag trodde inte att jag skulle få på mig skyddsdräkten, jag ville inte vara med på vissa teambildande övningar på jobbet (ni vet typ alla ska över ett rep o såna saker) för jag var rädd. Listan kan göras hur lång som helst.
JAG känner att jag inte duger till killar. Att jag inte är flickvänsmaterial. Att killar är för snygga för mig. Att det är ganska självklart att ingen vill vara med mig för att jag är tjock.

Hur kan jag någonsin påstå att jag mår bra när det här är så tydliga exempel på att jag inte gör det. Och jag kan bara utgå från mig själv. Och genom sig själv känner man andra. Och jag tror Katrin också gör det. Hon kände sig fet o ful och fick tydligen höra det också från sin pojkvän nån gång i tiden. Självklart tror hon att alla andra också mår skit. Det finns människor som har svårt att sätta sig in i andras känslor. Det finns såna personer i min närhet där jag har hätska diskussioner för de vet inte hur andra kan känna, och de kan inte sätta sig in i hur andra kan känna. Jag TROR att Katrin fungerar exakt så.

 

De visar klipp på personer som är lite överviktiga. Inte ens i närheten av mig när jag var som störst, och inte ens i närheten av mig så som jag är nu.

Katrin använder ord som "sinnessjukt frosseri" och att man "trycker i sig dygnet ruuuunt".

Jag själv har varit stor sen jag var liten. Jag älskade bollsporter, jag spelade 3 sporter i min tonårstid, men jag var ändå större än alla andra. Jag var absolut inte lat, jag tror jag blev lat när jag la på mig ännu mer vikt. Men jag var inte lat o satt och vräkte i mig dygnet runt för att bli stor.

Jag vräkte inte i mig dygnet runt. Jag är skitdålig på att äta frukost, jag har varit ganska dålig på att äta lunch. Men sen framåt eftermiddagen blev jag skithungrig och då åt jag mycket och fel. Men VRÄKTE i mig stämmer absolut inte. Det tog mig 28 år att bygga den här kroppen.

 

Jag tycker kroppshetsen är farlig. Jag tycker idealet och den smala normen är hemsk. Jag tycker vi ska få vara precis som vi vill vara. Och det är otroligt viktigt inför våra barn.

MEN jag tycker också att det är viktigt att vi är hälsosamma. Att vi MÅR BRA, från insidan och ut. Att vår kropp ska orka hela livet. Att vi inte stoppar oss från att leva våra liv fullt ut.

 

Jag tror att människor som är överviktiga inte alls behöver vara lata och vräka i sig mat. Jag tror att en lite överviktig kvinna, typ 80-90 kg kan må SKITBRA och trivas med sig själv. De kanske mycket väl cyklar till jobbet, tränar 3 ggr i veckan, äter hyfsat hälsosamt men står stilla i vikten och är nöjda.

Jag TROR att jag skulle vara sjukt nöjd om jag vägde typ 85 kg. Jag tror att jag skulle trivas i mina kurvor och att jag skulle känna mig stolt över min kropp. Jag TROR! Mycket mer än så kan jag tyvärr inte göra, för jag är inte där än.

 

Jag är inte helt nöjd i min kropp. Men jag visar den ändå i bikini på stranden. Jag lägger upp bilder på instagram. Jag går till gymmet i cykelbyxor och linne. Jag tänker absolut inte gömma min kropp för att den inte passar in i idealet och normen. Och jag tycker att alla barn och tonåringar därute behöver se olika kroppstyper i tex bikini. Jag tycker vi alla ska vara stolta över kroppen vi har, även om vi inte är helt nöjda. Min kropp har klarat av att bära ett barn. Min kropp har klarat av att bära på en övervikt hela livet. Min kropp klarar av att träna 7 dagar i veckan. Min kropp klarade av att tappa 47 kg under 4 månader. Min kropp är det viktigaste redskap jag har. Den förtjänar att jag tar hand om den med träning och hälsosam mat. Men det är absolut inte superviktigt att den är "smal".

 

Summan av kardemumman då, vart vill jag komma? Jag tror Katrin har rätt till viss del. Men hon använder ju ord och pratar på ett sätt som nedvärderar oss tjockisar totalt. Jag personligen ogillar den attityden. Man måste kunna sätta sig in i andra människors situationer också, inte bara döma direkt.