Vill tillbaka till igår...

Igår var galet bra. Galet bra. Till och med tokgalet bra!
Masochist var helt okej. Men Angerfist var tokgrymma. åååh, vad jag älskar Angerfist.
Hade ni sagt till mig för ett år sen att jag skulle ha hunnit gå på fyra hardcorefester och sytt egna muffar för att gå ut o stampa till Angerfist, då hade jag inte trott er. Jag hade skrattat högt och länge o undrat om ni var helt idiotiska.
Men se, här är jag nu ett år senare. Och allt är M:s förtjänst och Albins förtjänst att jag älskar Hardcore idag. M:s för att han bjöd med mig första gången förra året. Och Albin för att han är med och arrangerar dessa grymma fester och att jag kom in gratis den gången för ett år sen. Annars hade jag nog aldrig gått. Haha!

Filmade rätt mycket, men kunde inte se dom i mobilen, undrar om det är fel på min nya mobil. Då blir jag ledsen i ögat.

"Fan vad het han är, även om han har mask på sig så skulle jag lätt ta honom"

Och vet ni vad? Man borde börja ta leg på killar på krogen innan man snackar med dom så att man vet att dom är i rätt ålder :)

Faaaaaaaan vad bra det var igår.

Idag har vi sagt hej då. Är både skönt och tråkigt.
Vem vet när vi ses igen, kommer dröja rätt länge må jag tro.
Skittråkigt, men så är det.

Nu ska jag sova. Blev inte mycket sömn igår natt.

Imorgon kommer min princess hem, dessutom så kommer Lilli och övernattar. Blir mys!

All min kärlek <3

"ni vet den där frukten som kommer i slutet av sommaren"

Ja just det, blåmesen. Det visste ni va?

Haha, har varit på kurs i helgen med Local Hero. Det var underbart roligt. Vi spelade "Med Andra Ord" på kvällen och Aliza skulle förklara blåmes, men såg fel och trodde det var blåbär. Hahaaha!
Det är alltid väldigt mycket skratt tillsammans med dessa människor. Och det är urkul tillsammans med dom. Och vilken mat vi får. Helt underbart. En jääääkla massa mat, känns knappt som att man gör annat än äter!

Åh det känns som att jag hade så mycket att berätta om kursen. Så mycket jag skulle dela med mig, men nu när jag sitter här kommer jag inte på nått nästan.
Våran chef är helt underbar. Så peppande och positiv i alla lägen. Dessutom ger hon oss så himla mycket positiv feedback så det är sjukt =) Det gillar vi.

I slutet av helgen fick vi alla ett varsitt A4 på ryggen och alla gick omkring och skrev vad vi tyckte om varandra. Så himla kul att läsa. Jag fick underbara komplimanger.

-Glädjekälla
- Älskar din entusiasm
- Engagerad
- Charmig och trevlig
- Fortsätt att sprida glädje.
- Kul brud
- Gulig
- Positiv
- Såå glad =)
- charmig och stark
- Uppskattar den glädje du sprider
- Glimten i ögat
- Vilken peppad tjej
- Du är BRA!
- Fantastiskt skratt och underbar person!
- Du är charmig, leende och mycket trevlig!

Förstå vad kul och vilken boost för självförtroendet att få det här =)
Det roliga var att jag hade berättat en historia om det här innan vi gjorde det. Det handlade om när vi gick i trean kanske och gjorde så här en alla hjärtans dag, men vi skickade omkring ett hjärta som alla fick skriva på. Haha, den enda kommentaren jag kommer ihåg var "Gulig" Haha, någon hade tänkt skriva gullig, men kunde väl inte riktigt stava. Och när jag såg den kommentaren nu på mitt papper så log hela jag. Gud vilka underbara kollegor man har :)

Det var underbart skönt att komma hem efter helgen. Även om jag har haft så himla kul. Men oj vad man saknar det lilla hjärtat när man är borta. Tokigt mycket! Ååh, hon är ju för underbar!!!

Idag har jag köpt tyg. Lojzan har suttit o knåpat lite och nu ska det sys muffar till mina ben. Haha, jag har nålat ihop dom och klippt ut tyget, men dom ska bara sys ihop så är dom klara. Kommer bli skitbra på torsdag. Angerfist på torsdag kommer bli KALASBRA!!! Åååh vad jag längtar.

Nu är det tre seminarier den här veckan, sen blire Raise your Fist.... FOR ANGERFIIIIIIIIIIIIIST! LYCKA!

På onsdag kommer Han och hälsar på. Tre dagar och två nätter ska vi ses. Det kommer bli underbart! Saknar så mycket!!! <3

Nu ska jag krypa till kojs. Tidigt uppe imorgon.

All min kärlek <3

Lite ilska, och lite glädje. så är dagarna i våra liv.

Har blivit en vana att jag bara skriver i bloggen när jag behöver få ur mig saker, så även denna gång.

Som dom flesta vet så är en dröm för mig att jobba med alkohol och drog frågor. Och det pågår mycket kring denna debatten nu tycker jag. Eller så är det kanske för att jag blir mer och mer intresserad och tittar och läser allt som handlar om detta. Men det är inte bara i dokumentärer och artiklar som debatten pågår, det handlar mycket om detta i tv-serier med. Igår såg jag på Greys. Och jag är så arg, eller jag blev så arg. Den där jävla alkoholen rent ut sagt förstör så många familjer och så många relationer. Och så många fina personer. Och ja jag vet att det bara är på tv. Men det som händer i tv händer faktiskt i verkligheten också, iallafall i just denna alkoholfråga.

Och nej jag är inte nykterist. Jag kan dricka alkohol ibland. Men om man ser till alla nackdelar som den skiten för med sig så kan man ju önska att det aldrig uppfunnits.

Jag var extremt arg och bitter igår, och hade tänkt blogga redan då, men det var väl tur att jag lät bli, för det är argt redan nu i bloggen, och om jag bloggat igår hade det varit argare toner. Och jag är ändå glad nu liksom. Eller glad och glad. I den här frågan är jag kanske lika arg, fast jag är glad.

Det fanns andra saker i Greys igår som gjorde mig arg, och jag som redan var arg och bitter blev mer arg och bitter. Jag tror det ligger mer ilska inom mig än vad jag tror att det gör. Jag är arg och lite smått hatisk. Och det brukar gå i vågor. Men nu inser jag att jag är arg. Jag är så fruktansvärt arg på pappor som inte lär känna sina barn och inser vilken gåva dom är. Vet ni att jag först tänkte skriva "tar sitt ansvar". Men det låter så dumt, så påtvingat. Ett barn ska aldrig vara en belastning, något som man måste ta ansvar för. Det ska vara något som man med glädje lär känna och ser utvecklas. Något som man älskar så högt och så villkorslöst. Ett litet barn är verkligen den finaste gåva man kan få. Visst det kostar, det kostar både pengar tid och energi. Men det du får tillbaka är tusen gånger det du ger. Den lyckan och kärlek dom skänker dig är oförklarlig.

Och jag blir så fruktansvärt arg på alla idioter där ute som inte inser detta.
Och när det gäller just mitt eget liv så önskar jag bara att det vore annorlunda. Inte mitt liv alltså. Utan just bara den här lilla, lilla, lilla detaljen.

Jag var på sjukan igår med min syster som skulle dra ut en tand. Medans jag satt i bilen och väntade så stod jag vid förlossningsingången. Och när jag stod där hörde jag mig själv säga. Usch vilken hemsk tid.
Och nej jag menar inte förlossningen. Bara den tiden efter då jag låg på BB och tyckte att det var pest. Jag ville bara hem med min älskade lilla tjej. Ska man verkligen tänka så, borde inte BB vara en bra upplevelse? Eller dom kanske inte vill att man ska vilja stanna nästa gång?
Eller så var det bara helt enkelt jag som inte tyckte om det. Kan ju vara så med.

Över till lite gladare toner i bloggen. Imorgon sätter jag mig ännu en gång på tåget. Börjar bli van tågåkare nu. Denna gång till Sthlm över helgen för att ha fortbildning i jobbet. Ska bli kul och intressant. Ska bli jättekul att träffa alla processledare igen. Yeay :) Synd att inte Dumle ska med, kommer sakna henne :(
Det kommer bli en full helg av mycket jobb och nöje.
Söndag kommer jag tillbaka till Norrpan. Då blire en lugn kväll med den lilla. Jag kommer hem ganska sent så vi får nog ta sovmorgon på måndag.
Nästa vecka är full av skolarbete. Och egentligen är det ju kul, men när man inte mår topp är det mindre kul. Tre seminarier och hela veckan börjar vi 8. Yihaa!!! Men det är rätt skönt att börja så tidigt.
Onsdag är det hockey, vet dock inte om jag kommer gå men kanske. Anledningen till att inte gå är något bättre än vad en hockeymatch är.
Förhoppningsvis kommer hjärtat på onsdag och stannar till på fredag. Och jag är så glad att jag skulle kunna skrika. Men jag låter bli :)

På torsdag är det Club Aqua, som jag längtat. Äntligen. Angerfist LIVE! Yes yes yes yes.
Kommer bli bäst!


Åh min fina lilla stumpa. Älskar dig så otroligt mycket så du kommer inte förstå förrän den dagen du får egna barn.

But when I see you walk through that door, I'm not lost anymore. I am home.

All min kärlek <3