Ju större hon blir, desto svårare blir frågorna.

Idag har jag haft en dålig, bra dag.
Konstigt mening kanske. Men jag har haft en bra dag. Sovit ut, Olivia kom hem och Oliver fick stanna o leka. Vi har haft det jättemysigt. Men inom mig ligger så mycket och gror. Mest för att det är den där dagen i månaden då jag är lite känsligare än annars.

Jag har varit lite småledsen hela dan, och egentligen för ingenting. Men ändå så blir det så.
Olivia och jag lagade jättegod mat. Blev plankstek. Smarrigt. Och sen när vi satte oss ner för att äta så kom alla frågor. Och idag var inte rätt dag för frågorna. När jag redan innan är ledsen av mig så blir det ju inte lättare.

Olivia frågade varför inte hennes pappa och mamma är kära. Och jag försöker på det bästa sätt jag kan förklara för henne att två personer kan älska varandra väldigt mycket. Men när man får barn så är mamman och pappan väldigt kära i varann, men att kärleken kan ta slut ibland. Fast vi älskar varandra fortfarande. För det slutar man inte göra.
Och sen kommer frågan varför han inte bor här. Och jag förklarar att det inte går, för han bor ju med sin andra familj.
Hon blev ledsen. Och så säger hon "Men kan inte Hon ha en annan då så kan min pappa bo med oss!".
Det är ändå enkla saker att förklara. Eller enkla, men enklare än att få frågan
"Men varför kommer aldrig pappa hit och hälsar på dåååå?"
Jätteledsen. Och jag vet faktiskt inte varför han inte kommer hit. Det enda jag kunde säga var "Du får fråga pappa". Jag har inte alla svar. Jag vill sitta på alla svar, och vissa av dom svaren jag har kan jag ändå inte delge henne. Så vad gör man?

Det gör ont i mig. Jag kan inte ge henne det som hon önskar sig mest.
Och jag visste om det innan. Jag visste om att det skulle komma frågor.
När jag gick på Timjan och hade enskilda samtal med kuratorn så sa jag ofta det. "Vad ska jag säga till henne sen när frågorna kommer?" Och hon sa att jag fick ta det då. Tack för den hjälpen, haha! Men det är så. Varje gång samtalsämnet kommer upp är det lika svårt. Så hon hade väl inga svar! För man får improvisera som tusan!
Jag har svårat på många frågor hittills, men har fortfarande inget facit och kan dra fram svaren. Dessutom kommer det nya frågor varje gång.

Jag undrar vad den här lilla tjejen tänker egentligen.
För det hon frågar kommer ju från det hon tänker.

Min tjej, min älskade tjej. Jag vill ge henne allt och lite till. Men jag gör det bästa jag kan av de resurser jag har. Och mer än så kan jag inte göra.
Men jag hoppas att hon senare i livet vet att jag alltid har försökt!

Nu är det sovadags för mig. Imorgon är det en ny dag. Skönt, då rinner ledsamheten av mig.

All min kärlek <3


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: