När mörkret faller på...
Jag började faktiskt blogga, men slutade efter ett ganska långt inlägg då jag ansåg att inlägget blev rörigt, personligt och privat. Så jag sparade det för att en annan dag läsa om det, skriva om det och avsluta det för att kanske lägga upp på bloggen. Jag är alldeles för trött för att tänka nu. Trött och ganska ledsen. Och då kommer de där halvtråkiga inläggen. Men så är det, och så blir det.
Igår när vi träffade Meeran så satt vi o pratade lite medans Olivia gjorde någonting o så sa han till mig "Du har gjort ett otroligt bra jobb Louise, hon är jättefin"
Och det betyder faktiskt rätt mycket att höra. För ibland tvivlar man på sig själv som mamma. Inte om jag är bra eller dålig, för jag tycker att jag är en jättebra mamma till Olivia. Däremot på om man gör rätt val ibland. Det handlar om allt från att vara öppen mot henne när vi pratar om pappa och småsystrarna till att känna att jag gör rätt när jag vissa perioder jobbar ganska mycket helger.
Det finns ofta ganska mycket jag vill göra, mycket jag kan göra tack vare en underbar familj som ställer upp mycket, och det är mycket jag inte kan göra för att jag prioriterar bort dom. Den största bortprioriteringen är ju vännerna. Många tycker att jag är asdålig på att höra av mig. Fine, det får vara så. Jag kan inte göra på något annat sätt. Olivia kommer alltid i första hand. Sen jobb, skola, familj, vänner och sist jag. Därav är jag dålig på att höra av mig, men det blir så. Orken räcker liksom inte till allt.
Att det är sommar och sol och varmt nu är underbart! Jag älskar varje sekund av livet om dagarna. Om kvällarna är jag mest trött och sliten och det är då det ledsamma inom mig kommer fram. Även om jag egentligen inte alls känner mig särskilt olycklig :)
Nu ska jag se ännu ett avsnitt på Brothers and sisters. Sen är det läggdags. Imorgon har jag lite pyssel och fixande som väntar =)
All min kärlek <3
Igår när vi träffade Meeran så satt vi o pratade lite medans Olivia gjorde någonting o så sa han till mig "Du har gjort ett otroligt bra jobb Louise, hon är jättefin"
Och det betyder faktiskt rätt mycket att höra. För ibland tvivlar man på sig själv som mamma. Inte om jag är bra eller dålig, för jag tycker att jag är en jättebra mamma till Olivia. Däremot på om man gör rätt val ibland. Det handlar om allt från att vara öppen mot henne när vi pratar om pappa och småsystrarna till att känna att jag gör rätt när jag vissa perioder jobbar ganska mycket helger.
Det finns ofta ganska mycket jag vill göra, mycket jag kan göra tack vare en underbar familj som ställer upp mycket, och det är mycket jag inte kan göra för att jag prioriterar bort dom. Den största bortprioriteringen är ju vännerna. Många tycker att jag är asdålig på att höra av mig. Fine, det får vara så. Jag kan inte göra på något annat sätt. Olivia kommer alltid i första hand. Sen jobb, skola, familj, vänner och sist jag. Därav är jag dålig på att höra av mig, men det blir så. Orken räcker liksom inte till allt.
Att det är sommar och sol och varmt nu är underbart! Jag älskar varje sekund av livet om dagarna. Om kvällarna är jag mest trött och sliten och det är då det ledsamma inom mig kommer fram. Även om jag egentligen inte alls känner mig särskilt olycklig :)
Nu ska jag se ännu ett avsnitt på Brothers and sisters. Sen är det läggdags. Imorgon har jag lite pyssel och fixande som väntar =)
All min kärlek <3
