Bitterbitterbitter
She never slows down
She doesn't know why but she knows that when
She’s all alone
Feels like its all
Coming down
She won't turn around
The shadows are long and she fears if she cries
That first tear
The tears will not stop
Raining down
So stand in the rain
Stand your ground
Stand up when its all crashing down
You stand through the pain
You won't drown
And one day what’s lost can be found
You stand in the rain
Jag är lite småbitter. Inte så mycket, inte mycket alls. Bara tokigt mycket. HAHA!
Att sova två timmar är väl kanske inte lyckat, jag är dundertrött. Och när dundertröttheten sätter in så kommer bitterheten på köpet.
Nu har jag dock lugnat ner mig lite. Men när Olivia tokvägrade sova, och jag verkligen ville supersova så var det jobbigt. Nu sover hon sen ´kasnke fem minuter, o jag tänkte bara blogga så sover jag med.
Jag hatar när jag blir så himla uppstressad, och jag hatar att jag blir bitter bara för att jag är trött. o jag hatar fan att´livet alltid är en bergodalbana, o att den aldrig verkargå ganska plant. O att jag bara träffar killar som är precis som bergodalbanor o att man liksom inte riktigt hänger med i svängarna. O det stör mig.
Mest av allt kanske jag hatar att när tröttheten är total så kommer saknaden med stora steg. Jag saknar M ganska mycket ibland, o särskilt just nu när vi inte pratat på två veckor och jag inte riktigt vet hur han mår.
Men men, det går ju över, för redan nu känner jag mig lugnare.
Hästen vann idag med, det går bra nu! PÅ söndag är det gratis, o jag tror det kommer bli ganska mycket folk.
Just det, bild på 30plusaren tänkte jag att ni skulle få se.
Ja vad säger ni? 30plus???
Olivia var underbart söt nu innan hon somnade, trots att vi var på lite olika nivå i tröttheten. UNDERBARA TJEJ!!!
All min kärlek<3
