Skiiiiiiit!

Satte mig vid köksbordet för att plugga. Istället bränner tårarna lite och jag orkar inte...
Är inte van vid den här stressen. Imorse var jag riktigt peppad. Jag är nöjd med det jag har skrivit, det går bra. Pratade med en dagismamma och jag kände att "Fan va bra jag är! Jag har fan klarat av mina tre år snart, trots att det varit tungt och jobbigt ibland så har jag aldrig låtit det ta över, jag har kämpat på". Stärkt av min peppning satte jag mig på biblioteket. DAgen har gått fort och jag gick därifrån med en positiv känsla i magen. Det känns bra. Inga problem alls. ca 17 sidor kvar. Och det kommer bli bra! Så är det!

Nu har dock tröttheten kommit ifatt, och jag skulle hellre sova. Jag är inte riktigt van vid det här.
Jag sitter på skolan mellan 9-16 varje dag, har datorn och minst fem böcker framför mig. *letandeletandeletande* hjärnan jobbar på högvarv. Går till dagis och hämtar min lilla kärlek, vi är ute, gungar, leker. Hon är trött, mamma är trött. Hem, laga mat, det ska fixas,plockas,städas. O andas. Stress in i sängen, läsa, mysa, pussa o gosa. Bästa stunden på dagen. Men ändå så har jag stressen i skallen, måste plugga!!!
Olivia sover, jag sitter vid köksbordet. Skriva, skriva, skriva. Köksbordet ser ut som kaos, det är dator. Och runt den ligger 8 böcker hullerombuller. MÅSTE SKRIVA!!!!

Pluggar fram till 23tiden då jag tänker att nu kommer jag decka av trötthet, kissa, borsta tänderna och in i sängen. KAN INTE SOVA! Alla uppsatstankar bara spinner runt i skallen. Det går inte att mota bort dom. "Så kan jag göra, o så. Den o dne boken borde jag ha. Åååh, det kan jag ju ha med." Ligger o snurrar o vrider o försöker sova en bra stund. Somnar till slut. Med stressen i kroppen.

Vaknade imorse. Flög upp ur sängen. Stressad. Vi är sena. Försöker väcka Olivia, men då helt plötsligt ringer väckarklockan. Va faaan är det nu??? Nej då var hon ju en timme tidigare. Kunde lägga mig och andas en sekund eller två. Sen duschen. Väcka Olivia. Mysa lite med frukost o lite Pettson.. Sen börjar dagen om igen.

Nu sitter jag här. Stressen i magen är inte roligt. O det här är nog mitt värsta gnällinlägg någonsin. Men jag vill så gärna att det blir den 21e maj nu och uppsatsen är inlämnad och klar. Ingen mer ångest över den.
På något sätt hade jag lyckats drömma in en extravecka. Men så är det ju inte, och nästa fredag ska den lämnas in. Då avgörs det om vi får gå upp med uppsatsen eller inte. Alltså måste min vara klar redan på fredag för att jag ska ha en chans att ha handledning och kolla till felen veckan efter.
Stressigt blir det.

Åååh, jag vill bara att det blir den 21e, då har jag en ledig helg som väntar på mig. Och jag ska mysa med min tjej på riktigt. Utan stress i skallen. Och ANDAS!!!!

All min kärlek <3


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: