Tiden efter Biggest Loser

 
Februari 2015. Veckan innan invägningen gick vi in på ny nivå i kostväg. Vi uteslöt så mycket kolhydrater som möjligt. Kvarg på morgonen och kyckling o broccoli till lunch och middag. 4 dagar innan invägningen tog vi bort allt salt, och kycklingen byttes mot torsk. Jag tyckte det var så jäkla äckligt så sista två dagarna fastade jag. Dessutom drack jag så liiiite vatten som möjligt och tränade 4-5 timmar om dagen. För mig är det här extremt, och jag rekommenderar det inte, men jag var livrädd för att behöva skämmas i tv. Man vill ha en bra siffra. Jag var långt från värst med den här uppladdningen, andra var mycket värre. Sista veckan tappade jag 5 kg.
 
Invägningen är avklarad. Det första Helena och jag gör är att köpa en varsin brownie på 7eleven. Kanske det sämsta beslutet nånsin. Att trigga igång ett sockerberoende när man varit utan sockret så länge. Idiotiskt.
Dessutom började jag nu äta "normalt" så bara över långhelgen hade jag gått upp 6 kg. Alltså anser jag min "riktiga" vikt vara 101 kg i feb. Jag kom inte under 100 igen.
 
Efter Biggest Loser så skulle kosten ändras, träningen skulle trappas ner och livet skulle bli normalt. Jag valde att ta en paus från hetsbantningen, ett aktivt beslut som jag inte ångrar men som jag kunde gjort annorlunda. Jag fortsatte äta hyfsad bra kost. Men sockret tog tag om mig igen. Jag kunde hitta på anledningar till att åka o handla bara för att köpa lite gott att stoppa i munnen. Det är helt sjukt när man tänker på det. Att sockret tar sånt järngrepp.
Dessutom var jag typ konstant sjuk från sommaren 2015-våren 2016. Halsont flera veckor i streck, frisk nån vecka eller två då träningen fungerade, och sen tillbaka till halsont.
Jag mådde skit när träningen inte funkade. Vikten låg nog nästan stabilt på 106 kg för jag hade gått upp en del.
Mars 2016 mådde jag ännu mer skit. Träningen funkade fortfarande inte och jag mådde inte särskilt bra i jobbet då det var förändringar på gång och vi visste inte särskilt mycket. Pressen som man känner på sig själv att klara det, samtidigt som man har alla andras ögon på sig är skitjobbig. Man vill inte göra någon besviken.
Men tro mig, kampen efter biggest är densamma, du står ensam igen. Och det är bara du som kan göra jobbet. När man börjar tappa tron på sig själv blir det jävligt jobbigt att få det att funka.
I biggest tappar man kilon väldigt fort, och kroppen vill tillbaka. Den gör allt för att ta tillbaka det den tappat.
Som högst var vikten uppe på 110 kg här. Det är också vikten jag låg på när Mange på Liljeblad Motivation hörde av sig om Fyskampen. Fyskampen kom som en räddande ängel när jag behövde det som mest. Malin Microboss la upp ett kostschema som innebär att bygga muskler samtidigt som kroppen tappar fett. Bra mat, lätt att hålla. Och viktigast av allt - det ska gå långsamt och bli hållbart.
Första veckorna var hemska. Helt plötsligt skulle jag äta ris och potatis till lunchen, kalorierna låg ganska högt och jag fuskade massor. Jag drog bort lite på potatisen och proteinet, tog bort lite av nötterna till mellanmålet osv. Det tog ett tag att ställa om och att inte stressa ner siffrorna. Jag är i ett happy place nu. Med en stabil kost, stabil viktnedgång och glädje till träningen och livet igen.
Något som jag märkt är att när man går igenom saker som är lite jobbiga i livet är det svårt att inte ta till godiset som tröst. Det kommer vara ett evigt kämpande. Det är sockret som är min största bov, inte maten eller träningen.
 
Jag är fantastiskt stolt över och nöjd med min kropp idag. Men jag vill bli starkare, jag vill bli lättare och jag vill bli hårdare. För att jag tycker det är kul för att jag tycker det är skönt att springa men det är för tungt idag. Det är inte för någon annans skull och inte för att passa in i samhällets normer.


Kommentarer
Postat av: Lena

Heja, heja!! :D

2016-08-08 @ 16:14:11
URL: http://ozkagardens.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: